TEORETISK GRUND

Grunden i mitt arbete är inspirerad av en lång rad tänkare, däribland Eckhart Tolle, Iris Johansson, Tara Brach, J Krishnamurti och Vipassanatraditionen. Livssynen är att livet är livets mening och inte kopplat till en gud eller ett högre mål. I arbetet med döende blir detta extra tydligt, inget är viktigare än ögonblicket här och nu.

Teori.

Samtalet som pågår i atmosfären och i kroppen är ett viktigt komplement till de faktiska orden som uttalas. I atmosfären mellan oss kommer information som ingen av oss hade tillgång till innan samtalet. Där blir 1+1=3 eller kanske 7. Det som sker är inte bara faktabaserat men också intuitivt. Samtalet är ingen diskussion, ingen kamp om rätt och fel. Det är att hitta tillbaka till barnets sätt att förutsättningslöst dela med sig av sin värld och sina behov. 

 

Vi är var för sig ansvariga i oss själva för våra egna konflikter och våra egna behov. Den vuxna delen av oss kan växa fram i samtalet och prova nya vägar och är inte längre låst av barnets rädslosystem. Vår hjärna är en avancerad dator som processar tillgänglig information och söker praktiska lösningar, den följer de vanligaste sökvägarna och behöver ibland hjälp för att hitta nya vägar. Det är en lek med energin som rör sig i rummet, kreativitet att lyssna på ett nytt sätt, det obekväma i att tumla runt i ofullständighet. 

Närvaro.

Här och nu är det enda vi har, det är hit våra historier behöver komma för att kunna laddas ur. När historierna spökar och inte är i medvetandet som en genomlevd kunskap svarar vi här och nu utifrån gamla erfarenheter eller fruktan för framtiden. När historierna har blivit till just en historia, något som hände för en tid sedan, även för kroppen kommer kroppen inte längre lika automatiskt att uppleva att det är fara för livet och spänna sig i försvar. Det är övning som gäller, upprepade samtal men utan att slå, utan att straffa. Vara närvaron som lyssnar kärleksfullt. Det underlättar att det är en annan person bredvid om känslorna är starka och röriga. Vår hjärna är en dator som processar tillgänglig information och fastnar ibland, behöver startas om genom att någon utifrån lyssnar med ett öppet sinne.

Känslornas funktion.

Känslor bidrar till förändring och förståelse inuti kroppen av sanningen som den ser ut just nu. Vi är alla unika och har ett individuellt känslospråk som behöver höras för att ta plats. Vi kan fysiskt leva ut känslorna genom rörelse och hitta vägar till att göra kroppen tillfreds.  

 

Känslor kan värderas men handlar egentligen bara om kommunikation till resten av organismen, det är inte ont eller gott, bra eller dåligt. Känslor är information som inte hotar vårt liv fast kroppen tror det. Kroppen tror att de mekanismerna som barnet skapade för att skydda sig själv fortfarande behövs. Vi måste öva kroppen om och om igen och vara närvarande i den utan att döma reaktionen. Det är minnen som ibland blir till ord, ibland inte. Tålamod.

 

Vi låter våra känslor styra vårt beteende för att undvika obehag, detta låser oss och gör oss ännu mer rädda nästa gång vi är i samma situation. Vägen är genom smärtan, inte runt den. När vi undviker att kommunicera lagras känslor i kroppens celler och muskler, det blir kanske till ångest eller förstoppning, och vi behandlar symtomen men hör inte budskapet under.

Relationer.

Utmaningen är att vara öppen, sårbar och närvarande i relationen och samtidigt ha kontakt med hjärnan och kroppens rädslosystem. Det är inte möjligt att fullt ut lita på någon annans beteende, vi gör alla det vi kan i en situation och det är inte någon annans uppgift att ta hand om mitt behov av trygghet. Jag är fri och den jag möter är fri att ta beslut utifrån sina egna behov, min ansvarighet är att vara i kontakt med mig själv och uttrycka mina behov.

 

Att visa mina behov, lägga dem i atmosfären mellan oss, är en gåva till den andre. Det är en möjlighet för den andre att leka, bidra, hjälpa och samla glädje. Kan den andre inte svara på mitt behov är det inget fel på den personen, det är en signal till mig att ta mitt behov vidare till någon annan. Gemenskap är inte bunden till en person eller grupp, det är själva grunden till att vi lever.